#0: Fantastiskt vad det går att hitta med nutida teknik. Undrar vad vi hittar i framtiden?

Det fanns många intressanta artiklar på sidan du länkar till. Tack för det. 👍

Hoppas de får vara samman nu….
Vad gör man med såna skelett när man tagit prover? Återbegraver?

#2: I artikeln står att de hittades redan på 1890-talet. Idag finns de i museets samling av forntidsskelett på Panum Instituttet i Köpenhamn, men arkeologerna hoppas att de kan få återvända till Nordjylland – gärne som dragplåster på Stenaldercenter Ertebølle.

Jag är väldigt intresserad av arkeologi och människans historia. Det är så fantastiskt att vi lärt oss så mycket, men jag har ändå lite blandade känslor inför att de blir liggande.

#4 Det problemet skulle kunna lösas genom att förklara att museet är ett Ossarium, och godkänt av kyrkan.

Personligen skulle jag inte ha något emot att "mina gamla ben" användes för forskning eller blev använt i ett museum. Som student ställde jag upp på medicinsk forskning och jag gör det gärna efter min död också, . . det kanske kan hjälpa mina barnbarns barnbarns . . . . . .barn. Men detta är kanske en annan diskussion?

Var går gränsen för gravfrid?
Jag tänker på mumier på museum och liknande.
Jag har heller inga problem det.

Det finns exakta bestämmelser, men jag är tyvärr inte insatt i hur dom lyder.
Men jag vet till exempel att det är förbjudet att göra arkeologiska utgrävningar inne på kyrkogårdar, (eller inne under kyrkogolv) och det tycker jag är helt rätt.

Men om man under reparation av kyrkans golv skulle, av slump, hitta något så är det OK.

Andra länder har andra bestämmelser, regler och avvägningar.

#7 Gäller bara I Sverige gissar jag.

Dessa bestämmelser påverkar starkt de fantastiska utgrävningarna i Uppåkra, där man gjort oerhörda fynd, men inte hittat en enda begravd människa. Därför tror man att de ligger begravda på kyrkogården som ligger mitt i utgrävningsområdet. Men utgrävningsområdet är ändå fantastiskt och man har nog arbete där mååånga årtionden till. Kolla gärna hemsidan.

#9 Jag tänkte närmast på Konungarnas dal utanför Luxor i Egypten. Det är ju en enorm begravningsplats.

Ja, och jag tycker det är fantastiskt när man hittade Richard lll under en parkering. Han fick ju en fin begravning sen.
Jag har inte problem med mina kvarlevor, men jag tänker ibland på de man hittar nu. Människor som trodde på ett helt annat sätt, som inte i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig vad som kunde hända. Och kunde de det kanske de inte skulle ha något emot det.

Tror nog att de flesta inte har något emot om de blir utställda på museum tusen år efter sin död (eller hundratals) och får sin historia berättad. Det är ju ett sätt att leva vidare i folks minne.

Arkeologerna behandlar ju dessutom kvarlevorna med stor respekt och ser dem som människor, inte föremål.